Om ganska exakt tre månader står jag på svensk mark igen. För er där hemma låter det säkert ganska mycket. Men för mig, helt ärligt, så känns som typ tre veckor. Fick veta idag att Ashley pratat med en eventuell ny au pair. Och för första gången fick jag känna på, på riktigt, hur de kommer bli att lämna allt det här. Det kändes inte bra kan jag säga. Det är en rejäl klump i magen. Jag tycker ju faktiskt om mina barn såååååå himla mycket!
Du har små kusiner som vill att du kommer hem. :)
SvaraRaderaPuss