Har gjort mig helt klar och ser fram emot att få lägga mig i min säng för första gången på tio dagar. Plockar bort "fin-kuddarna", dra bort överkastet, och till sist täcket... och DÅ!!! Just då springer de, helt ärligt, den största spindeln jag sett i hela mitt liv rak över båda mina kuddar. Jag kastar mig ut ur rummet nästan grinandes, står i typ en kvart och hyperventilerar och överväger att sova på soffan. Inser sen, att om jag inte dödar spindeln nu, när jag har lite koll på vart den är, kommer den finnas kvar i mitt rum och jag kommer aldrig få chansen igen. Samlar SJUKT mycket mod, går in i rummet, river ut ALLT. Täcke, kuddar, säng, precis allt. Hittar honom på väggen längst ner mor golvet, helt stilla, stirrande på mig. Står ytteliggare en kvar och bara samlar mod, tänker förs ta en hel hög med toapapper för att mosa honom, men de blir alldeles för nära kontakt, så de slutar med mammas Allers som hon lämnat här. Tre feta slag och sen rusade jag ut ur rummet igen.
Är både stolt och oroliga över mig själv. Stolt för att jag helt själv, på egen hand, dödade en spindel. Orolig för att de krävdes så här mycket...
mitt rum efter striden
hörredu! om den där spindeln var större än den som vi såg i stockholm när vi bodde i din pappas jobblägenhet så, (du vet den som ni mörda med en stor jäkla spade), då kommer jag inte å hälsar på!!! buuhuu
SvaraRadera