go back

Är fortfarande ganska avundsjuk på de som hamnat hos familjer på västkusten. Skypade med Stina seeent igår kväll och hon gick igenom sin dag "Jag satte mig i solen och läste en bok blablabla... jag måste nog köpa solkräm, för jag bränner mig bla bla bla..." Själv satt jag här och hade haft snowday...
Så fort våren kommer och lite av den jobbiga snön försvinner kommer jag såklart inte vara avundsjuk, men just nu känns de såå lyxigt för dom. Där av bilden på Lauren, för ungeför så glammigt tror jag att Stina har det.

Idag har jag vart hos familjen i en vecka. Ena stunden känns de som att jag nyss kom och andra stunden känns de som att jag har varit här i en evighet, samma sak med känslorna. Ena stunden är de hur bra som helst och andra stunden vill jag bara ta första bästa taxi till flygplatsen och åka hem. Det känns lite mesigt med tanke på att jag bara vart hemifrån i typ två veckor,  men jag vet också att jag inte är den enda som känner så och jag vet att de kommer bli bättre bara jag kommer in mer i vardagen. Så de ser jag fram emot.

Nu ska jag börja packa, ta en prommis till stan och helt klart sluta klaga på snön, för Vermont, here I come!!