Kändes som jag nyss hämtade familjen på flygplatsen, helt sjukt vad tiden går fort. Det skrämmer mig. Har ganska precis TVÅ ynka veckor kvar som au pair. Skulle kunna börja grina just som jag skriver detta. Jag vill verkligen inte åka ifrån det här... HIMLA tur alltså att resan med bästa Matilda och bästa Malin finns där som en mega stor morot och väldigt stort tröst. Blandade känslor?? Vadå, jag?? Näää...
Ps, jag tyckte ju såklart inte att de vart tillräckligt med utmaning nu när jag fick skicka med pappa en hel resväska (!!!!!) med packning så jag gick och köpte mig tre par skor i veckan! Helt galet. Ännu galnare att jag spenderade mindre än svenska tusenlappen. Ett par sjukt efterlängtade, snygga, bekväma sneakers, ett stycke klackar och ett par ännu mer efterlängtade minetonka.
Så då var vi där på igen- ska bli spännande och se om allt får plats.
